Ibland vill jag flytta någon annanstans, dit jag inte har några tider att passa förutom min familjs. Ett ställe där det finns möjlighet till tystnad och lugn. Ett ställe som gör att arbetet inte är ett måste för att få in pengar till boendet, utan där jag har ett val om jag vill jobba eller inte. Mina barn är mitt allt, jag vill inte försaka dem för arbetets skull. Jag vill ju vara med dem, finnas där för dem, se hur de växer och utvecklas. Lära dem allt jag kan. Inte lämna dem i förskolan där de försvinner bland alla andra barn.

Vad än någon annan säger så har i alla fall mina barn det bäst när de får vara hemma med sina föräldrar. Och jag trivs bäst när jag hinner med min familj och mitt hem. Då jag inte känner att jag bara stressar runt, springer hit och dit, ska hinna med ditt och datt, vara en framgångsriksrik kvinna, en god och kärleksfull mor och hustru, en vältränad och snygg kvinna med egen tid som håller sitt hem tipp topp. En god vän i vått och torrt. Där jag inte behöver få ihop att vara allt detta på en gång!

Jag vet att livet kan ta slut när som helst, för vem som helst. Ändå är jag här då jag känner att jag inte lever det och njuter av varenda sekund, att jag inte tar tillvara på det. Men det kanske är så livet är?

Slut

Kommentera

Publiceras ej